Solen lyser och lacken blänker på den välvårdade Chevrolet Impalan från 1959. Den är vit med röda detaljer och lädersäten. Den är i princip helt fläckfri och känns igen på de klassiska ”måsvingarna” längst bak.
– Det här har alltid varit min drömbil, säger han.
Motorljudet har en karaktäristisk rytm, nästan som ett hjärtslag, med en stadig sekvens av explosioner från cylindrarna. Johan beskriver medan vi kör runt i Mellerud, att det är just ljudet från motorn som lockar honom mest.
– Det sitter en big block-motor i den här, och det är den som skapar det där klassiska ljudet, säger han.
Vanligtvis står den nere i Johans garage vid kommunförråden i Mellerud. Där har han totalt tre bilar som han just nu mekar med. Det är, förutom den vita Impalan, en grå Mercedes W 123, som hans pappa köpte ny på 80-talet.
Även en turkos Chevrolet Impala från 1965 står där.
– Den bilen finns det bara tre av i det utförandet hela Sverige. Jag har träffat en av de andra ägarna i Falkenberg en gång, det var rätt roligt, säger han.
Intresset började i barndomen
Johan berättar att bilintresset finns i familjen, men att hans intresse nog trumfar de andras.
– När jag satt i barnvagn skrek jag alltid av lycka så fort jag såg en raggarbil, säger han.
Men medan han fortfarande var för ung för att hålla på med bilar, började han med att köpa cyklar på auktion för att reparera dem och sälja vidare.
– När jag sedan blev äldre så gjorde jag samma sak med EPA-traktorer och moppar, säger han.
När han var 17 år kom äntligen dagen då han kunde köpa sin första bil, också en Chevrolet Impala.
– Jag åkte med mamma för att köpa den, och jag minns fortfarande känslan. Jag smällde på övningskörningsskylten och sen körde jag hem den själv, det var oslagbart, säger han.
Inspirerad av närmiljön
I Mellerud är intresset för raggarbilar stort, och Johan tror att man blir påverkad av sin närmiljö.
– Om andra har ett intresse så blir man ju påverkad, det blir som en kedjereaktion. det är ju väldigt typiskt med amerikanska bilar på den svenska landsbygden, säger han.
Han menar också att själva gemenskapen inom kulturen är väldigt välkomnande, och inte exkluderande.
– Det spelar ingen roll om du har en jättedyr eller inte så dyr bil, det finns ingen hierarki eller status på det sättet. Jag tror att det kan bero mycket på att det är primärt arbetarklassen som är mest verksamma inom det här, och därför har man även den inställningen att alla är välkomna, säger han.
Ny generation – nya regler
Till skillnad från den äldre generationen menar Johan att hans generation inte är lika noga med att allt i bilen måste vara original.
– I princip allt på min Impala är omgjort. Jag har bland annat satt in elhissar och elsoffor. Ratten ser fortfarande ut som originalet, men den är mindre.
Han har även bytt bromsar och satt dit andra fälgar. Den är byggd efter ett modernare stuk, enligt honom.
– När man tillverkade dessa bilar så fanns det ju inte så mycket säkerhetstänk, så man kunde ta ut svängarna rätt ordentligt när det kom till designen, säger han.
För Johan är dock driftsäkerheten det absolut viktigaste.
– Jag vill kunna ta mig hem. Om man har varit på en cruising eller bilträff så vill jag inte sitta fast någonstans klockan fyra på natten, jag vill vara säker på att jag kommer hem, säger han.
Däremot kan det finnas lite delade åsikter om att bygga om bilarna.
– Vissa hatar det, men jag tycker att det är kul att inte alla bilar ser likadana ut. Man får ha sin egen stil, säger han.
Ägt över hundra bilar
I dag är Johan 29 år gammal, och under de senaste tolv åren har han ägt och sålt över hundra bilar.
Många har varit just Chevrolet Impalas.
– Den är väldigt populär i vår generation. Den är lite mer basic, lite som raggarbilarnas Volvo.
Men drömbilen köpte han först för två år sedan. Johan minns när han var liten och fick provsitta i en.
– Jag var åtta år gammal och fick lov av en gubbe som ägde den att få sitta i förarsätet. Det finns en bild på mig när jag gör det. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva att äga en själv, men så plötsligt kom den möjligheten.
Även om han har ägt och sålt många bilar innan, så tror han inte att han någonsin kommer sälja sin Impala får 1959.
– Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror verkligen inte att jag skulle kunna göra mig av med den, säger han.
Kommer alltid äga raggarbilar
När vi kör runt i centrum är det många som vinkar från mötande bilar. En stannar och småpratar lite.
– Jag vet inte om jag skulle säga att jag är den mest bilintresserade i Mellerud, men många förknippar mig nog med raggarbilar.
Han har vunnit några priser för sina bilar, men det är inte vad som driver honom. Det är gemenskapen, bilträffarna och känslan han får när han kör sina bilar.
– När man sätter sig i en amerikanare så känner man sig alltid lite rebellisk, som en tonåring, säger han och skrattar.
Men han känner också en slags stolthet.
– När folk uppmärksammar mina bilar eller ger mig beröm så blir det ju som en kvitto på allt arbete man lagt ner, säger han.
Oavsett hur gammal han blir så tror han inte att bilintresset kommer svalna.
– Jag kommer nog alltid äga minst en amerikanare, säger han.
LÄS MER:Många visade upp sina bilar – första bilträffen vid handeln
LÄS MER:Bilträff drog både utställare och publik i Mellerud
LÄS MER:Från Thailand till Mellerud – Kanyas oväntade resa till framgång
