Samtidigt som ridsporten blomstrar rent sportsligt så går många klubbar på knäna. Sverige är bäst i världen i hoppning och många vill därför börja rida och då måste också förutsättningarna för det finnas. Stiger kostnaderna, så behöver också priset på lektionerna höjas, men då har inte alla råd.
För att skapa möjligheter så behövs samhällets stöd, menar Anna Reilly. För att förutsättningen ska finnas för kommunens invånare att ha en möjlighet att välja den idrott och fritid de önskar.
– Ridsporten är en folksport.
LÄS MER:Ridklubben hotas av nedläggning: ”Behöver få in pengar”
”Ridsporten är fantastisk”
Antalet ridsportföreningar har successivt blivit färre. Trenden har flera orsaker, som färre men större föreningar, men vissa ridskolor tvingas också lägga ner.
Anna Reilly vittnar om att redan pressade klubbar drabbats av ökade kostnader på, - el, bränsle, strömedel och foder på grund av ökade kostnader för konstgödsel samt plast. Till detta kommer även stigande veterinärkostnader. Det slår hårt mot många ridklubbar.
– Ridsporten är fantastisk menar Anna Reilly, här finns ingen åldersgräns. Alla kan vara med oavsett nivå. Det tävlas också på lika villkor, kvinnor som män, flickor som pojkar mot och med varandra. Föreningslivet bygger på demokrati, inom ridsporten ges även ungdomarna stort inflytande. Genom ungdomssektionen, som också har en given plats i huvudstyrelsen, har de inflytande. Ridsporten är ledande vad gäller ungdomsengagemang inom idrottsrörelsen. Sedan finns då också hästen, samvaron med djur ger empati och man har även ett ansvar gentemot djuret. Ridskolorna blir ofta som en fritidsgård, kanske kommunens största? De kan också fungera bra som daglig verksamhet.
Höjda driftskostnader ett gissel
Hur samarbetet ser ut mellan kommunerna och ridsportföreningarna, skiljer sig åt.
– Det finns 290 kommuner i Sverige och lika många lösningar. Det viktiga är att varje kommun tar sitt ansvar och ser till sin/sina ridskolors förutsättningar. I många andra idrotter nyttjas kommunens anläggningar, poängterar Anna Reilly.
Idrotter med egna anläggningar har ett större ansvar och en tyngre börda. Bekymret med slitna anläggningar delar ridsporten med många andra idrotter. Men till skillnad mot många andra idrotter är vaktmästare sällsynta. Ridklubbar får ofta förlita sig på frivilliga händer, samtidigt som här krävs utbildad personal i all samverkan med hästarna. – Vi tar generellt ett större ansvar för våra anläggningar och bär tunga driftskostnader som i slutänden måste läggas på ridpriset. Det hela blir en svår ekvation, säger Anna Reilly.
Viktigt för landsbygdsutvecklingen
I större städer och samhällen är det ofta lång kö till ridskolorna. På landsbygden är det vanligtvis annorlunda, men det är oerhört viktigt för landsbygdsutvecklingen att ridskolorna finns och fungerar även här.
Anna Reilly understryker återigen att rida på ridskola ska vara för alla.
– Vi som förbund och distriktsförbund stöttar gärna i dessa samarbeten och tar varje chans att berätta om ridsportens förutsättningar och hur vi kan stötta i till exempel anläggningsfrågor. En satsning på ridsporten är en satsning på folkhälsa! Jag hoppas verkligen kommunerna förstår betydelsen av ridsporten och anstränger sig för ett bra samarbete.
LÄS MER:Ridklubben hotas av nedläggning: ”Behöver få in pengar”
LÄS MER:Kulturprofilen Clas-Göran i pension: ”Vi har gjort skillnad”
