Anders Svenssons fotbollskarriär kan sammanfattas så här: 421 allsvenska matcher för IF Elfsborg, 127 liga- och cupmatcher för Southhampton, samt två VM- och tre EM-turneringar. Med sina 148 A-landskamper är han den manliga svenska fotbollsspelare som har spelat flest.
Men även om Anders gjorde A-lagsdebut som 17-åring fick han aldrig spela i vare sig pojk-, junior- eller ungdomslandslag.
– Jag var liten till växten och blev aldrig uttagen i stads- eller distriktslag, berättar han.
Satsade på IFK Göteborg
Anders växte upp på Guldheden i Göteborg. När han var ung var IFK Göteborg hans favoritlag och målet var att spela där. Men han kom inte med som tonåring och när en kamrat föreslog att de skulle söka sig till Elfsborg i stället hängde han på.
– Målet var att jag där skulle bli så bra att IFK ville köpa mig.
I Elfsborg kom han via juniorlaget in i A-laget och där blev han snart ordinarie. Förutom fyra år i engelska Southampton har han varit Boråslaget trogen. När IFK äntligen vill köpa honom tackade han nej.
– Elfsborg hade gjort så mycket för mig så jag stannade.
Detsamma gällde när han tröttnade på Premier League och ville tillbaka till Sverige. Då var det självklart att återvända till Borås.
– Det är viktigt i att man i ett lag har spelare som kommer underifrån, från klubbens egen ungdomsverksamhet, och har klubbkänsla.
Anders menar att detta är något som håller på att försvinna och att många spelare mest letar efter klubbar där de kan få bra betalt och vinna titlar.
Rådet: Ha roligt!
Anders återkommer ständigt till att det ska vara roligt att spela fotboll. Själv har han styrts av glädjen under hela sin karriär.
– Är det roligt tränar du mer, och då blir du bättre.
Idag tränar han ungdomar, sin son i fotboll och dottern i handboll. Båda sysslar med flera idrotter, något Anders tycker är utmärkt.
– Det är viktigt att hålla på med flera idrotter så länge som möjligt. Det förebygger allt för ensidig träning och man lär sig sådant som man kan överföra mellan idrotterna.
Han är kritisk mot ungdomstränare som motarbetar att deras spelare sysslar med annat än den egna idrotten.
Långsiktighet
Han är också mycket kritisk till ledare som i första hand satsar på att laget ska vinna så många matcher som möjligt.
– Det viktigaste är spelarnas långsiktiga utveckling.
Anders menar att om vinsten är det viktiga kommer spelare som han, som var mindre till växten och kanske senare utvecklade fysiskt, att få stå tillbaka för de som är större. Då kan fotbollen tappa många talanger.
– Jag tror det främst handlar om bristande kunskap hos ledarna, säger han och uppmanar alla ledare att gå de kurser som erbjuds.
Han gav också många konkreta råd till de närvarande ledarna, som att inte styra spelarna för mycket under matcherna.
– Om de alltid får instruktioner från linjen om vad de ska göra eller vem de ska passa till hindras de från att utveckla spelförståelse.
Han återkommer också ofta till vikten av bra kommunikation mellan ledare och spelare. Han menar att vi Sverige ofta är dåliga på detta. Han ser en klar skillnad mellan Sverige och England, även om han medger att vissa engelska tränare kanske var för raka.
Fick frågor från publiken
Under hela föreläsningen kom åhörarna med frågor, ofta kring ledarskapet. En av de yngre deltagarna frågade om det räckte att träna fotboll två gånger i veckan som ung om man vill bli riktigt bra.
– Det beror på, blev svaret. Vad gör du för övrigt? Är du med i någon annan idrott, spelar du lite spontanfotboll, springer du? I så fall räcker det med två gånger.
Den avslutande frågan gällde vilken som var den bästa fotbollsspelare han spelat med.
– Jag skulle kunna säga Zlatan, för individuellt är han den bästa, men jag har en annan definition. Den bästa spelaren är den som gör de andra spelarna i laget bättre, och då är mitt svar Henke Larsson. Alla andra i laget blev bättre när han var med, det var därför både Manchester United och Barcelona värvade honom.
Både på applåderna och antalet åhörare som ville prata med Anders efteråt märktes att alla var nöjda. Han är inte bara en fotbollslegendar han har också en förmåga att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.
