Att sångintresset är en passion för Rune är ingen överdrift. Han följde ofta med sin mamma och hennes väninna till Frälsningsarmén som då höll till i gamla ”7:an-huset” i Mellerud.
– Jag minns att det hängde en tavla i samlingssalen som det stod ”Blod och eld” på, med bild. Mamma sa att jag pratade tidigt och reste mig upp och sjöng med i sångerna vid 1,5 års ålder. Jag följde med dit fram till tio-tolvårsåldern och lärde mig sångtexterna snabbt. Har alltid haft lätt för texter, konstaterar Rune som tillstår att han själv aldrig varit med i Frälsningsarmén.
Brist på herrar
1951 gick han med i Sångens Vänner, en blandad kör. Då jobbade Rune på Bilmekano och ägaren Lennart Jakobsson tyckte han skulle gå med i kören eftersom det var brist på herrar.
– Där var jag med i nio år, fram till att kören upphörde. Alvar Larsson var körledare, han hade en garn- och textilaffär i Mellerud. Vi sjöng ihop ibland i Melleruds Musiksällskap också, minns Rune.
Därefter blev det ett uppehåll på 14 år. Han träffade hustrun Ingegerd 1960, tre år senare flyttade de in i föräldrahemmet i Mellerud. Familjen utökades med två döttrar, en född 1966 och en 1970.
Turnerade med Anna-Lena Lövgren
Melleruds Motettkör, som inte finns längre, var Rune medlem i under 30 år.
– Vi turnerade med Anna-Lena Lövgren och gjorde 64 framträdanden med henne i Dalsland, Bohuslän och en och annan gång i Västergötland. Vi spelade också in en skiva med henne med titeln ”Det strålar en stjärna”.
1974 gick Rune med i Rostocks manskör.
– Jag sa till frugan att jag åker till dem och går med. ”Ja gör det, då kan vi vara med på deras fester” sa hon. Ingegerd tyckte om fest och dans.
Är förstetenor
Rune är förstetenor och än håller rösten.
– Jag sjunger varje dag för mig själv. Så länge man inte förstör något för de andra kan man vara med tycker jag. Så jag kör så länge jag anser att jag kan, vet själv när det är dags att sluta. Annars får väl körledaren säga till, säger Rune leende.
Bettes Drängar har Rune varit med i sedan starten. I början hette kören Skålleruds Drängar, den startades upp av Bengt Emanuelsson för tolv år sedan.
Vad är det bästa med körsång?
– Det är hälsofrämjande och den som har sjukdomen IBS, som det inte finns något bot för, är det en lindring med körsång. Jag märker det själv väldigt väl eftersom jag har IBS. Jag har också fått många och bra vänner genom åren.
När det gäller arbetslivet började Rune arbeta på syfabriken i Mellerud i 14-årsåldern. Där stannade han bara i sju månader.
– Det var inget alls för mig, jag har alltid haft ett stort bil- och motorintresse. När jag arbetat där i två-tre veckor behövde Lennart Jakobsson på Bilmekano personal, där skulle jag gärna vilja jobba men jag kunde inte med att sluta på syfabriken så snart.
Muckade 1955
Som 15-åring fick han dock jobb på Texaco, hos Edgar Johansson. Där blev Rune kvar i två år, följt av tre år på Bilmekano. När Rune låg i lumpen fick han förfrågan att jobba på Shellmacken i Mellerud, så där började han efter muck 1955.
– Jag var kvar i tio år och utförde service och reparationer.
Sedan följde fem år på Hellbergs som fordonsreparatör ihop med Torsten Eklöv.
– Vi reparerade allt från truckar till de största och längsta lastbilarna som fanns i Sverige. Men de sålde lastbilarna och jag blev av med jobbet. Istället skulle jag spruta karmar och så, men det var inget för mig.
Rune Aronsson, som jobbade i svarvarverkstaden, hade tagit över en bensinstation och bilverkstad i Bränna.
– Han frågade om jag ville börja hos honom och att jag skulle tänka på det till dagen efter. Jag bestämde mig samma dag. Där stannade jag ett par år och blev sedan arbetslös för första gången i mitt liv. Det var jag i sju månader, under den tiden fick jag olika jobberbjudanden. Bland annat som maskinreparatör i Brålanda. Men där krävdes mycket övertidsarbete och jag tackade nej eftersom jag har IBS och magen klarar inte det. Då menade facket att jag arbetsvägrade.
Magproblem
Då gick Rune till doktor Sigvard Danielsson, som han lekt ihop med som barn.
– Han ställde upp på mig till 100 procent och intygade att jag inte kunde ta det jobbet på grund av mina magproblem.
Ett jobb blev ledigt på Dalslands Motor, där Torsten Lindblom var försäljare. Där var Rune kvar till 1985. Därefter hamnade han på Håfreströms bruk, i huvudsak i ångcentralen med viss inriktning som maskinreparatör.
Rune blev kvar i 14 år fram till pensionen 1999.
Om du skulle välja yrke idag, vad skulle det bli?
– Absolut jobba med bilar. Men jag är inte mycket för det elektriska. Jag vill inte höra talas om elbilar. Tänk vilken harmoni det är att höra en bilmotor som spinner. Brorsan är tvärt emot, helt ointresserad av bilar. Men pappa körde lastbil, intresset kommer nog från honom.
Synproblem – en sorg
En stor sorg för Rune är att han inte får köra bil längre. Efter en starroperation på ena ögat blev synen inte bättre. Det visade sig att hornhinnan är svullen. Remiss till operation har han fått, men väntetiden för transplantation av en ny hornhinna tar minst nio till tolv månader.
– Man är inte prioriterad vid min höga ålder tyvärr. Det är så ledsamt att inte få köra bil.
Rune bor i föräldrahemmet i Mellerud, här trivs han gott och vill bo kvar så länge det går. Han blev änkling 2010, då hustrun gick bort i cancer. Idag har Rune fem barnbarn och tre barnbarnsbarn.
– Alla är lika roliga, man får höra så många roliga historier av dem.
Intresset för trädgården och blommor är stort, han fixar och donar i trädgården det han kan och orkar. Två bilar har Rune i sin ägo, bland annat en 34 år gammal Volvo 740.
– Så jag är sysselsatt, konstaterar han.
