Hemma hos Christina Persson och Kalle Johansson finns idag fyra golden retrievertikar, de möter upp med glatt viftande svansar och några bärande på mjukisdjur. Men här har det bott fem hundar – fram till den 7 november i fjol.
– Jag var hemma och skulle ut och slänga aska vid 16-tiden på eftermiddagen. Jag släppte ut hundarna och när jag kom ut bara några minuter senare var två av dem borta. Stängslet var nedtryckt på ett ställe och det var där de hoppat ut. Jag ropade på dem som en yr höna och gick längs vägen. När jag vände mig om såg jag Fanny och tog in henne. Men Daisy var fortfarande borta.
Hopp och förtvivlan
Här börjar en fruktansvärd tid som kan liknas med en berg och dalbana där Christina och Kalle slits mellan hopp och förtvivlan. Efter att Christina kom hem letade båda två som besatta, dels längs E45 som går alldeles nedanför deras hus och dels i skogen bakom huset.
– Jag lade ut en efterlysning på Facebook och ringde polisen. Vi åkte till Svankila eftersom vi brukar träna med hundarna där. Vid 21.30-tiden ringde en man som sett en hund springa över E45 vid vägen in till Guttvik vid 17.45-tiden. Han såg oss när vi letade efter henne, så varför stannade han inte då? undrar Christina uppgivet.
Kan du beskriva Daisy?
– Hon var godmodig och älskade alla människor. Daisy litade på folk så det var fullt möjligt att ta henne. Hon var enormt mattekär. Alla våra hundar sover i sängen med oss, Daisy låg alltid på min arm och pussade Kalle godnatt varje kväll. Hon var så inkännande, vi saknar henne oerhört mycket, säger Christina.
"Kom hem Daisy”
De letade hela natten och fortsatte på samma sätt dagarna efter. Flera privatpersoner ställde upp och hjälpte till, de tryckte upp lappar med efterlysningar och kollade tips som kom in. Elisabeth Eriksson i Golden Retrieverklubben kontaktade Svenska Jägarförbundet, hon spred efterlysningar i butiker och bensinstationer.
– Elisabeth startade också upp Facebookgruppen ”Kom hem Daisy”, som har 354 medlemmar från hela landet.
Hjälp togs av drönare med värmekamera och matstationer sattes upp. Totalt 20 timmar med drönare blev det. Kompisar med hundar, grannar och vänner sökte i terrängen. När snön kom letade de spår och pulsade i snö upp till låren.
– Det kom folk ända från Strömstad, helt otroligt! En man från Bromma erbjöd sig att köpa tio timmars drönartjänst och Elisabeth Eriksson startade en swishinsamling som gjorde att vi kunde köpa in två återkameror, berättar Christina.
Olika tips ramlade in och de åkte för att söka varje gång, utan resultat. Tiden gick och hoppet att hitta Daisy vid liv minskade allt eftersom.
Hittade hundkadaver
Den 6 april i år var en kille och tjej ute med sin hund på ett motionsspår i Holmängens koloniområde strax utanför Vänersborg. Mellan koloniområdet och Göta älv reagerade deras hund på något och markerade. Det var röjt på området så det fanns mycket buskar, löv och snö här. Tjejen flyttade undan riset och löven på platsen deras hund markerade. Där låg ett hundkadaver.
– De såg kraniet och kunde se pälsen. De tyckte det såg ut som en hund och skrev om sitt fynd på Facebook. De kontaktade polisen också som inte hörde av sig. En kvinna i goldenklubben såg Facebook-inlägget och ringde oss och vi kontaktade paret som hittat kvarlevorna, säger Christina.
Upphittarna erbjöd sig att visa platsen och Kalle och Christina körde till koloniområdet. De hade förberett sig och hade med balja och handskar för att kunna ta med sig Daisy hem.
Kände igen henne direkt
– Jag såg på pälsen, Daisy är väldigt mörk för att vara en golden retriever, och kände igen henne direkt. Kalle sa också direkt att det var hon.
Kraniet var blottat, men på kroppen fanns pälsen kvar. Kontroll gjordes av hennes mikrochip, men det var borta. Daisy fick följa med hem och man kontrollerade om det fanns några skador eller skotthål. Ingenting. Klorna var klippta på henne.
En jägare som kände Daisy sedan tidigare tittade på kroppen och bekräftade att det var hon.
– En jägare sa också att hon inte kan ha legat där mer än en till två veckor och att hon var ditlagd. Trots kylan sker förruttnelsen ganska snabbt och olika djur skulle ha ätit på kroppen om hon legat där längre.
Fick komma hem till slut
Daisy har begravts hemma. Men många frågor återstår.
– Hur har Daisy hamnat fem mil hemifrån? Varför har ingen observerat henne under tiden hon varit försvunnen? Hur har hon haft det och hur dog hon? undrar Christina och Kalle.
De önskar inget hellre än att få in tips på om någon sett eller hört något för att få en förklaring. Maila då till: tina_p_58@hotmail.com
Hjärtesorg
All oro, stress och sorg har satt sina spår.
Ett par veckor efter att Daisy begravts blev Christina dålig och fick uppsöka sjukhus för kontroll av hjärtat. Läkaren frågade om Christina varit med om något tragiskt.
– Jag berättade om Daisy, hur ledsna vi varit, hur vi varit ute och letat och slitits mellan hopp och förtvivlan. Man blir ju påmind hela tiden också eftersom många kommer fram och frågar hur det går. Då sa läkaren att jag drabbats av hjärtesorg, det kan yttra sig så med fysiska symptom, säger Christina.
Familjens hundar
Kalle och Christina skaffade sin första golden retriever 1995, Ninni blev 14 år. Nästa tik hette Nelly, hon brukade åka med matte i bilen under kortegen på Kanalyran. Genom åren har de haft åtta valpkullar. Deras hundar har både jakt- och utställningslinjer.
Nelly är mamma till Winnie, 9 år och Ella, 8 år (Ella är mamma till Daisy). De har också Annie, 5 år som är efter Winnie samt Fanny, 1 år som är dotter till Ella. Efter två kullar måste man registrera kennelnamn, så Christina gick en uppfödarutbildning och registrerade kennelnamnet Winnella´s.
De är aktiva med sina hundar och tränar apportering med vilt och dummys, de åker på hundutställningar och kör både rallylydnad och lydnad.
