Cyklister, löpare och tunga fordon i klassiska loppet

Det såg illavarslande ut, strax innan starten av årets Örsjön runt, med mörka moln som tornade upp sig i horisonten. Sedan såg det ut som om deltagarna skuffade molnen framför sig alltefter hur de förflyttade sig runt sjön och alla kom torra i mål.

ANNONS

Det var inget som ändrade på traditionen när Örs Bygdegårdsförening bjöd in till årets upplaga av Örsjön runt. Här syntes deltagare i alla åldrar, ung som lite äldre och mitt i mellan. Och man tog sig runt sjön, totalt 23 kilometer, på allehanda vis, springande, cyklande, på moped, efter traktor och även i bil, gärna av lite äldre modell.

Alla kom sedan i mål rätt så samlat. Detta tack vare tidsschemat vid start, där de tre löparna skickades i väg först, cyklisterna därefter och de med motordrivna fortskaffningsmedel allra sist.

Deltagarna uppskattar upplägget. Kluriga frågor att lösa utefter rundan, även med inflikade praktiska moment, att alla kan vara med och inte minst naturen och utsikten runt sjön.

När man sedan kommer i mål väntar mat och lite trivsam musikunderhållning. Vinner gör inte den som är snabbast i mål, utan den som klarat uppgifterna utmed vägen bäst.

Något färre deltagare

– Vi har ett hundratal startande här idag, vilket är något färre än förra året. Vet inte vad det kan bero på men det är ju väldigt mycket på gång denna helg, alltifrån skolavslutningar till festival, funderar Christer Uddén från bygdegårdsstyrelsen och övriga i arrangörsledet nickar instämmande. Någon nämner också Granans Backyard Ultra.

Först av alla, vid första tipsfrågan, var Ingela Larsson och Elin Björk som kom cyklande och samtidigt tillstod att de tjuvstartat lite

– Jag har nog deltagit på de flesta rundorna under åren, jag tycker det är trevligt med tipsfrågorna och att det även är lite praktiska moment utmed banan, sa Ingela medan Elin klarade av den första barnfrågan alldeles galant.

Innan det är dags för de motordrivna ekipagen att starta får vi en liten pratstund med Jan-Erik Eriksson och Jan Blücher som ska ge sig iväg i Jan-Eriks lilla lastbil, en Volvo Lv 101 av 1939 års modell, den minsta lastbilen som Volvo någonsin tillverkat.

– Vi tycker det är roligt, huvudsaken är att vara med när trevligheter arrangeras, menar de båda.

Trevligt målkalas

Först över mållinjen, även om det nu inte var en tävling i den bemärkelsen, cyklade Ann Isaksson och Patrik Lundgren. Patrik har varit med tidigare medan det var första gången för Ann.

– Jag fick låna Patriks lite snabbare cykel, medan han tog min gamla – det blev lite jämnare så, skrattar Ann.

Väl i mål möttes alla av doften av nygrillat, som precis som vanligt, fixades av bröderna Inge och Bent Jonsson. Till maten och kaffet bjöds det även på musikunderhållning av bygdegårdsföreningens ordförande Lars-Gunnar Larsson på gitarr och med sång av Sara Isgren.

De inledde med låten Ulf Lundells “Jag trivs bäst i öppna landskap” med Lars-Gunnars helt egna texttolkning.

– Vi trivs bäst på Dalboslätten, nära Vänern vill vi bo ...