Många är vi rostocksbor som dagligdags vandrar denna stig och njuter av bofinkars och trastars konserter, välluktande spansk körvel samt hallon och smultron vid kanterna. När du har vandrat stigen uppåt en bit och behöver en vilostund för att pusta ut, finns en sten formad som en soffa. Den inbjuder dig till att slå dig ned och njuta av naturens sköna musik och stillhet. De omgivande träden frambringar sina grenar och beskuggar platsen. Under vintern förtrollas stigen av upphängda lyktor, vars fladdrande sken lyser upp i vintermörkret.
På denna plats har jag gång på gång skrivit på skifferhällar, en inbjudan att slå sig ned på denna ”Göstas soffa”. Dessutom har jag skrivit en hälsning till naturens och platsens skönhet. Tacksamheten över att få leva i allt detta vackra.
Men någon tycks inte gilla detta. Det började med att glasen i lyktorna slogs sönder. Därefter krossades skifferplattorna gång på gång för att slutligen kastas bort. Många som promenerar stigen har för mig uttryckt en förtvivlan och undrat vad denna onödiga skadegörelse ska tjäna till.
Tidigare år har det inte förekommit någon skadegörelse alls utan vi har fått haft vår stig orörd med minnesmärken. Men denna vår och särskilt nu under april och maj har allt bara krossats och förstörts.
Allas vår förhoppning är att du/ni som gör detta, kommer på något betydligt bättre och viktigare att ägna tiden åt än onödig skadegörelse.
Birgitta Hellman