Kommunal: Kampen för jämställdhet fortsätter

Det dyker upp kommentarer lite här och var om att feminismen spelat ut sin roll. Att vi kommit i mål med jämställdheten i Sverige, och att kvinnorna därför ska vara nöjda och glada.

ANNONS
|

Vi är ledsna, men det är total faktaresistens. Titta på statistiken, och på politiken! Här är några tunga skäl till att kampen för jämställdhet i Sverige inte ska blåsas av 2024:

Lönerna är inte jämställda. Kvinnor i Sverige arbetar gratis 48 minuter om dagen. Det gäller kvinnor som kollektiv, oavsett klass. Medan den genomsnittliga faktiska månadslönen för en manlig arbetare ligger på blygsamma 28 920 kronor får en kvinnlig arbetare nöja sig med än mindre, 23 210 kronor! Före skatt.

Hur ska det räcka att försörja barn på? Det vanligaste yrket för en svensk kvinna idag är undersköterska. Ska alla kvinnor flytta över till mansdominerade sektorer för att slippa värdediskrimineringen?

Arbetsmiljön är inte jämställd. På arbetsplatserna i välfärden – där kvinnor är starkt överrepresenterade – sätter underbemanningen personalen under stark press. Sjuktalen är höga. Nära en av tre kan inte bestämma sin egen arbetstakt.

Stressen och bristen på tid för återhämtning är ett enormt arbetsmiljöproblem som lett till att medlemmar i Kommunal går ner i arbetstid för att klara tillvaron och över hälften av medlemmarna som arbetar i äldreomsorgen säger att de funderat på att sluta.

Bristerna i arbetsmiljön är strukturella. Arbetsmiljöverket pekar på att arbetsplatser i kommunerna där kvinnor är överrepresenterade inte har någon bra kommunikation mellan cheferna och de som faktiskt ska göra jobbet. Dessutom har cheferna i vård- och omsorgssektorn ansvar för mångdubbelt fler medarbetare än i andra branscher.

Den politiska viljan saknas. Vi har en regering som underfinansierat välfärden å det grövsta, samtidigt som man öppnat upp för att överge överskottsmålet för att bygga ut försvaret. När det gäller omsorg om människor är det mesta omöjligt, när det gäller Nato siktar vi mot stjärnorna.

Allt det här bevisar att Kommunal behöver lägga in högsta växeln på arbetet för jämställdhet på arbetet, i samhället och i politiken. Nuvarande regering ger oss inget val. Vi tar alla chanser vi får att prata om bemanningsriktlinjer, lagstiftning om kvinnors arbetsmiljö, slopad karens och indexering av statsbidrag till välfärden. Ointresset är monumentalt, särskilt från jämställdhetsministern.

Kampen lever, 8 mars och 364 andra dagar.

Malin Ragnegård,

Förbundsordförande Kommunal

Hanna Nord, ordförande

Kommunal Vänerväst

Sabine Runesson, ordförande Kommunal Färgelanda-Mellerud