Vad är då SM i nedbrytning? Jo, ett minst sagt stillsamt SM som hållits mellan 13 naturbruksgymnasier under hösten. Vinner gör den skola som lyckats få en nedgrävd tvättlapp att bli så försvinnande borta som möjligt.
Föga anade eleverna vid Nuntorpsgymnasiet vad som väntade dem när de på onsdagsmorgonen samlades till ett webbsänt möte med redovisning och avslutning i tävlingen SM i nedbrytning.
Webbsändningen inleddes med ett par anföranden, dels av markprofessor Tomas Keller, dels Philip Hedeng, som bedriver spannmålsodling på Heagårds Egendom i Halland tillsammans med sin far.
På Heagård är det viktigt att kunna bruka jorden utan att förbruka den vilket även Tomas Keller kom in på, att markens alla funktioner hotas, det gäller att bruka jorden rätt. Jorden levererar ekosystemtjänster som möjliggör liv på vår jord.
13 skolor deltog
Genom SM-tävlingen i nedbrytning som nu körts för tredje året, arrangeras av Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, får deltagarna möjlighet att själva komma närmare marken och jordhälsan.
Tävlingen går ut på att deltagarna ska få förståelse för vilken betydelse nedbrytning i marken inom lantbruk och trädgårdsodling har, samt att öka intresset och kunskapen för det hela.
Under höstens SM-tävling deltog 13 naturbruksgymnasier med 73 försök/grupper varav Nuntorpsgymnasiet bidrog med åtta tävlingsbidrag. Mästerskapet går ut på att gräva ner tvättlappar i olika jordmån och den skola vars tvättlapp brutits ner mest efter några veckor, vinner.
Nuntorpsgymnasiets åtta tävlingsbidrag bestod bland annat av tre försök med olika gödsel, ingen alls, häst- respektive kogödsel. Man hade även gjort jordräkningstest och maskräkningstest.
Då bröt jublet lös
När onsdagens webbsändning så småningom kom fram till punkten där vinnarna skulle koras var spänningen stor;
– Vinnarna har skrivit sina motiveringar med stor omtanke om jorden, sade SLU’s Markus Hoffman och när han så avslöjade att två lag från Nuntorpsgymnasiet stod som segrare så blev det först knäpptyst i salen, man tittade storögt på varandra och sedan bröt jublet ut. Att vinnarna var de själva hade man inte väntat sig att få höra.
Adele Olafsdottir delar med sig av hennes lags eftertänk;
– När alla dukar var uppgrävda stod vi länge och diskuterade över hur fel vi trott först och hur dukarna kunnat brytas ner så snabbt. Vi hade helt fel om koskiten, delvis rätt om hästgödseln och helt rätt om kontrollappen. Troligtvis hade vi tagit alldeles för mycket kogödsel så det hade blivit syrebrist nere i marken istället. Fastare gödsel, som den lappen med hästgödsel, gynnar antagligen maskar och annat liv att leva i den och samtidigt bryta ned den. Sedan konstaterade vi med tredje lappen att en frisk och fin jord kan bryta ner det mesta och det visade experimentet väldigt tydligt. Det enda som var kvar av lappen var sömmen och några små bitar.
– Här står det i alla fall en jättestolt lärare kvar, avslutade elevernas biologilärare Annica Ivansson.
Ing-Marie Norrman
