Måndag 15 augusti kom dödsdomen för cancersjuka Susanne Stolt i Ånimskog. Beskedet att svensk sjukvård inte kunde göra mer för henne kom som en chock.
Men det finns hopp i mörkret. En vän har startat en insamling på Facebook för att ge Susanne möjligheten att åka till Finland för att få behandling.
När tidningen besöker Susanne och maken Christian i den vackra villan med sjöutsikt i Ånimskog, är det trots allt svårt att tro att hon är dödssjuk. Susanne haltar visserligen, men är strålande vacker med ett stort varmt leende i ansiktet.
– Jag har en otrolig tur med så många som stöttar mig, jag har aldrig känt mig ensam under sjukdomstiden. Men när vi fick beskedet att sjukvården inte kunde göra mer skrek jag bara rakt ut och grät. Alla våra närmaste, föräldrar och barn, kom hem till oss. Vi var bara tillsammans hela den dagen, säger Susanne.
Från början
Vi tar allt från början. Susanne och Christian träffades 2009. Tre år senare flyttade de in i drömhuset – ritat av Susanne och egenhändigt byggt av Christian. Susanne har tre barn sedan tidigare; en son på 21, en dotter på 29 och en son på 31, medan Christian har en 24-årig dotter. Totalt har de sju barnbarn. Alla barnen är utflugna och mitt i livet som de är såg de fram emot ett härligt liv tillsammans.
– Våren 2018 upptäcktes en polyp när jag tog cellprov. Jag såg att barnmorskan blev alldeles blek, hon sade att provet måste skickas vidare. Jag kände direkt att något var fel.
En bit av livmodertappen opererades bort. Nya tester. Operation där hela tappen avlägsnades. Besked kom att allt såg bra ut, följt av negativt besked. Så fortsatte det.
– I september 2018 opererades hela livmodern och äggstockarna bort plus några lymfkörtlar. Min cancer låg för nära ytterkanten av livmodern.
Fakta - Cervixcancer
Varje år får cirka 550 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer). Det är hälften av antalet fall jämfört med mitten av 1960-talet
Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år
98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av HPV
Sedan 2020 erbjuds alla barn kostnadsfri vaccination mot de vanligaste HPV- typerna. Flickor har erbjudits vaccin sedan 2012.
Källa: Cancerfonden
Fakta - Så kan du hjälpa till:
Hjälp till att samla in pengar så att Susanne kommer iväg till sjukhuset i Finland, där hon kan få hjälp mot sin cancersjukdom. Både bankgiro och swish tillhör Christian Stolt.
Du kan sätta in pengar på bankgiro: 5896-3471 (SE-Banken)
Du kan även swisha till:
070-525 37 15 Skriv: Gåva sjukvård
Susanne hade alltså drabbats av livmoderhalscancer, som man idag kan vaccinera sig emot.
Skulle vara bra
Cellgifter och strålning under sex veckor i Göteborg. Sista behandlingen gavs några dagar innan julafton. Då skulle allt vara bra.
– Jag mådde så fruktansvärt dåligt under behandlingarna, immunförsvaret försämrades så jag fick inte gå ut bland folk. Jag var väldigt trött. Men jag tänkte positivt att ”nu blir jag ju frisk” och allt blev sakta bättre och bättre våren och sommaren 2019.
Försäkringskassan meddelade att Susanne skulle börja jobba heltid 1 augusti 2019. Det var tufft för henne. Susanne hade en lokal på Bloms varuhus där hon gav massagebehandlingar, bland annat.
– Jag fick lägga mig på massagebänken och sova mellan kunderna. Men det funkade och jag blev allt piggare.
Tumör i bäckenet
I början av 2020 fick hon ont av ischias ner i vänster ben och ont i ljumsken. En kiropraktor tyckte hon skulle uppsöka läkare om det var en inflammation. En läkare på Närhälsan i Mellerud ansåg att detta måste kollas upp, så att det inte var cancern som kommit tillbaka.
– Men så var det. En tumör i bäckenet och ena njuren kunde inte släppa ifrån sig urinet. Jag fick en kateter inopererad på vänster sida och smärtan försvann direkt. Men det gick inte att operera tumören på grund av att jag varit maxstrålad tidigare, kroppen klarar inte av det, förklarar Susanne.
I oktober 2020 var det dags för cellgifter igen, var tredje vecka i tre omgångar. Men tumören fortsatte växa. Test av ny cellgiftbehandling – tumören fortsatte att växa. Detta upprepades en tredje gång.
– Sedan hade de inget mer att erbjuda mig. Men min läkare Karin Bergmark frågade om jag ville gå med i en forskningsgrupp i Uppsala. Tyvärr matchade jag inte den.
Fruktansvärda smärtor
Nu är vi inne på våren/sommaren 2021 och Susanne hade fruktansvärda smärtor och blod i urinen.
– Jag existerade bara och var vaken varannan timme, annars sov jag mest.
Smärtenheten var inkopplad och till slut hittade de en balans i smärtlindringen så att vardagen blev mer dräglig för Susanne, som nu måste använda rullstol.
Sensommaren 2021 ringde hennes läkare och berättade om en slags immunterapi, efter att hon fått mail från USA om detta. Detta sattes in på Susanne och hon blev allt bättre.
– Efter ett tag kunde jag stödja på benet igen. Idag har jag rullstolen bara vid enstaka tillfällen och jag går med krycka utomhus. Jag har blivit allt bättre. Inga nya tumörer syntes till och den stora tumören krympte. En sådan känsla det var!
Var tredje månad var det kontrollröntgen, i augusti var det dags igen.
En knöl
Men. Fredag 29 juli hittade Susanne en knöl vid nyckelbenet. På måndagen 1 augusti hade hon tid hos onkologen, som skickade henne vidare till öron-näsa-hals. Hon undersöktes och både på måndag 8 augusti och tisdagen samma vecka röntgades hon. Biopsi togs 11 augusti.
– Måndag 15 augusti fick jag beskedet att cancern spridit sig. Den ursprungliga tumören hade växt och det hade bildats fler tumörer. De avbröt alla behandlingar och sade att de inte kunde göra något mer, säger Susanne med tårarna rinnande.
– Jag var både arg och ledsen och försökte hitta tacksamhet över den extra tid jag fått. Men jag vill ju leva…
Sjukhus i Finland
I detta läget berättade hennes systerson om en cancerdrabbad arbetskamrat som fått hjälp av Docrates Cancersjukhus, ett privatsjukhus i Helsingfors.
Susanne kontaktade dem, de forskar om att injicera ett virus i patienten som i sin tur ska attackera patientens virus. Livmoderhalscancer orsakas nämligen av ett virus.
– Jag vet att många blivit hjälpta där och jag är välkommen dit. Det är ett seriöst företag.
Hela behandlingen skulle kosta omkring en miljon kronor plus resorna till Finland. En behandling går på mellan 70 000 till 100 000 kronor. Men allt hänger på en skör tråd. Nu ska kliniken gå igenom Susannes journaler och efter det ta beslut om det blir någon behandling.
Insamling
Här trädde Susannes vän Johanna Folmerz i Umeå in och bildade Facebook-gruppen ”Susanne’s resa Fokus liv” för att samla in pengar. Här har många engagerat sig och fem dagar senare har över 90 000 kronor kommit in.
– Jag har alltid trott på människans godhet, men det är helt ofattbart. Jag fattar det inte, men det känns som om jag gjort avtryck iallafall. Jag vet att jag kan dö ändå, så mycket tankar handlar om hur mina nära och kära ska klara sig.
– Vi har levt med det här så länge, men allt såg så bra ut tills för en vecka sedan när det tvärvände. Det är fantastiskt med den här insamlingen, säger Christian som sitter med hela tiden och håller om sin Susanne när hon blir ledsen.
Hur ser dina dagar ut?
– Jag har hela tiden sovit mycket, men den sista tiden har jag varit mer vaken när jag varit vaken. Jag har bestämt mig för att gå upp klockan åtta, duscha, ta mitt kaffe och titta lite på tv och pyssla här hemma. Nu har jag fullt upp med att svara i telefonen. Mamma ringer varje morgon klockan nio och jag skickar sms till barnen varje kväll för att säga att jag älskar dem. Jag har så många som stöttar mig, jag har en sådan otrolig tur.
Susanne Emanuelsson
