Hela familjen samlad i matsalen på övervåningen. Christer Elander och Michaela Sieverthson med barnen Irma 4,5 år och Ivar 1,5 år.

Renoverar Dalslandsstuga från 1879

”Huset gav upp med en suck”

2019 köpte Christer Elander, 36 och Michaela Sieverthson, 35 en liten gård med tillhörande Dalslandsstuga från 1879, med adress Ed 7 i Forsebol. 
   Men att köpa ett äldre hus kan innebära överraskningar. Rinnande vatten är inte alltid en självklarhet utan kan vara en uppskattad julklapp…

Familjen bodde tidigare i Håverud, men det blev för trångt när Irma, 4,5 år idag, anlände. Christer, som är sotare, var ute på jobb och fick nys om att gården i Forsebol skulle säljas. Familjen har även utökats med sonen Ivar, 1,5 år gammal.

– Vi ville bo på landet så detta passade oss perfekt. Gården hade varit i samma släkt i 140 år och vi är båda intresserade av gamla hus och historia, säger Christer. 

– Vi gillar den gamla stilen och knarriga golv. Mycket av de gamla spåren har vi försökt att bevara. Vi båda gillar att greja och ha projekt på gång. Det som är kul med en liten gård är att det alltid finns projekt att ta sig an, konstaterar Michaela.

Huset omfattar 240 kvadratmeter och har sju rum och kök. En stor trädgård tilltalade Michaela som är trädgårdsmästare på en handelsträdgård i Dals Ed. Christer gillar att jaga och gården gör detta möjligt.

Takbyte direkt
De visste att mycket måste renoveras. Men att taket skulle börja läcka direkt var inget de räknat med.

– Det hade ju inte läckt på 140 år. Det var som om huset gav upp med en suck efter att vi flyttat in. Vi bytte ut skiffertaket mot ett gammaldags klassiskt plåttak. Värmesystemet havererade också, så vi bytte ut vedpannan mot jordvärme. Sedan rasade brunnen för dricksvattnet och vi fick borra nytt. Min julklapp till familjen 2020 var rinnande vatten och varmvatten, förklarar Christer som jämför huset med filmen Drömkåken.

Samtidigt pågick annan renovering. All el byttes ut i huset, syllbyte och en garderob gjordes om till badrum. Förut var duschen placerad i källaren. En tvättstuga byggdes också.

Regnade in
Men det var inte nog med elände. Våren 2020  upptäckte Michaela att det regnade in i vardagsrummet. En gammal vattenledning på övervåningen hade sprungit läck.

– Halva övervåningen fick rivas ut och tömmas på spån. Den var inte renoverad, tack och lov, säger Christer.

Efter midsommarhelgen 2020 började de riva ut det gamla köket som var från 40-talet. Endast taket är kvar i köket idag. Vedspisen behölls lyckligtvis, med tanke på dagens elpriser.

Rummet intill köket har förvandlats till lekrum, här är golv och väggar nya.

Hösten 2020 började Christer såga ur  golvet i vardagsrummet och hallen.

– Jag fick gräva för hand, 40 centimeter djupt. Jag bar i hinkar, usch, minns Christer med en rysning.

Vattenburen golvvärme installerades i hallen. Verandan revs och en ny byggdes som stod klar 2021. 

Bytte alla fönster
Alla fönster har bytts ut – totalt 25 stycken.

– Vi tog fram gamla fönster som var igenbyggda. De nya skulle vara med spröjs, i gammal stil för att passa till fasaden som också byttes ut. Jag vet inte hur många nätter jag satt och jämförde priser och kollade material, berättar Christer.

Arbetet med värmesystemet, elen, borrning efter vatten och takläggning lejdes bort. Annars har Christer gjort allting själv.

– Vi hade en detaljerad plan när vi flyttade hit, att det var rimligt med tio år för allt som skulle göras med huset. Nu tog det två-tre år, inflikar Michaela, som skött barnen och all marktjänst samt målat och tapetserat.

Hur har ni tänkt under renoveringen?

– Vi har hittat färger när vi rivit, de har vi tagit upp i inredningen. Jag har använt mycket naturfärger som grönt och gråbeige. Vi har behållit samma planlösning, svarar Michaela.

– Det som drivit oss är att vi älskar stället, men jag hade aldrig gjort om det här, konstaterar Christer.

Vad är kvar att göra?

– Två rum på övervåningen och ekonomibyggnaderna med garage och verkstad, svarar Christer.

Nu kan vi njuta
Trots allt som hänt under renoveringen bedyrar båda två att de stortrivs på gården. Det bor många barnfamiljer i området.

– Det är en sådan skön och familjär känsla här på fjället, alla hjälper varandra. Nu kan vi börja njuta och ta promenader i skogen. Barnen har fina ytor att springa på. Jag planerar att odla betydligt mer än tidigare och jag ska bygga ett växthus, säger Michaela. 

Christer håller med:

– Detta är hemma för oss. Man känner en frihet och tempot är lugnare på landet. Jag är uppväxt i en lägenhet och det är inget jag längtar tillbaka till.
Susanne Emanuelsson