Att slippa använda fossila bränslen är viktigt för Lars Gunnar Larsson som bor med hustrun Carina på gården Bräckan utanför Mellerud.

Lars Gunnar brinner för miljön

Miljön är viktig för Lars Gunnar Larsson. Han och hustrun Carina köpte gården Bräckan utanför Mellerud i september 2010, redan dagen efter inflyttningen satte han upp solfångare på ladugårdstaket.

– Mina ledord är miljötänk och att handla lokalt. Jag kan rekommendera alla som har ett tak i syd, öst eller väst att sätta upp solceller. Vi satte upp solceller 2016 för vår elproduktion. Vi får betalt när vi inte använder elen själva och tvärtom. I augusti 2022 köpte vi in el för 66 öre per kilowattimme och sålde för 3.20 kilowattimmen. Vi har låst på 66 öre i två år till. Med så här bra betalt för elen är investeringen betald på mindre än tio år, säger Lars Gunnar.

Fastigheten har cirka 7 000 kilowattimmar i årlig elförbrukning. Lars Gunnar producerar ungefär lika mycket med den egna anläggningen.

Slippa elda på sommaren
Tillbaka till 2010. De tre solfångarna levererade värme till varmvattnet innan första vintern i det 233 kvadratmeter stora huset. Självklart inhandlades de lokalt av Lennart Johansson.

– Det var för att slippa elda med ved sommartid. De tre solfångarna ger varmvatten och värme i källaren cirka fem månader om året. Vi satte upp två till efter några år för att kunna elda mer sällan. Vi bytte sedan till en ny modern vedpanna plus att vi skaffade fler tankar. Då behöver vi inte elda på morgonen, det räcker med att lägga in på kvällen. Den nya pannan har en 91 procentig verkningsgrad med hög förbränningstemperatur.

Veden kommer från familjens egen skog; gallring, vindfällen eller barkborreträd. Räcker detta inte levereras mer ved från en granne. Det går åt 30-40 kubikmeter ved årligen.

Billigt och mycket träning
– Veden innebär låga kostnader och mycket bra träning. Vedhanteringen är enbart mitt ansvar. Carina är frusen och vill ha bortåt 21 grader inne, inga problem med så resurssnål värme, konstaterar Lars Gunnar.

En automatiskt styrd shunt ger en jämn tempeeratur inne i huset. När det är riktigt kallt ute på vintern räcker det att elda i tre timmar, med ett instopp för natten, i vedpannan.

– Jag har elpatroner, men de har aldrig varit igång under de tolv år vi bott här.

Lars Gunnar förordar att handla solceller av svenska företag.

– Jag skulle aldrig köpa en kinesisk solcell. De svenska har en jättebra livslängd. Våra solceller har 25 års garanti och bara någon procents förlust i verkningsgrad på tio år.

Investeringen i solcellerna gick på 150 000 kronor. Sedan fick han 30 procent i statligt bidrag. Det finns bidrag nu också.

– Fördelen med solceller är att de ger effekt så fort det är ljust, medan solfångarna först ger effekt när det är varmare i solfångarna på taket än i tanken. En solcell fungerar sämre när den är varm, allt har med temperaturen att göra. Därför är östläge bättre än väst där lufttemperaturen är högre.

Fossilfria bilar
Familjens två bilar körs dels på biogas och dels på HVO.

– Av alla nya energislag är biogas bäst, det förhindrar metangasläckage och ger gödning. Jag såg min första biogasanläggning 1978 i Danmark. Biogasen produceras lokalt och är ett rent tillskott till energin. Vi använder bara fem procent av gödseln i Sverige till biogas. Det finns så mycket biologiskt avfall som skulle kunna jäsas till biogas, säger Lars Gunnar. 

Han betalar 25 kronor per kilo biogas i Brålanda och kan köra tre mil på ett kilo biogas. Tanken rymmer elva kilo. Bilen, som framför allt tankas i Brålanda eller Mellerud, har hittills gått 8 000 mil på biogas.

– Nästan hela kommunens fordonsflotta är biogasdriven och det är väldigt glädjande. Bengtsfors and Ed gör likadant, med gasen mestadels från Biogas Brålanda

En större bil, som de kan dra hästtransporten med, går på 100 procent HVO. Vid behov kan man tanka den bilen med diesel.

– Jag cyklar och åker tåg så mycket som möjligt och kör på biogas i första hand. Jag har bara använt 30 liter bensin på tre år med biogasbilen. Den har en nioliters reservtank med bensin, säger Lars Gunnar nöjt.

Susanne Emanuelsson