Det var inte ett öga torrt när ett gäng handlingskraftiga företagare överlämnade en nyrenoverad Ferguson -52 till den minst lika handlingskraftige unge Hjalmar Johansson i Gestad förra lördagen.
En något förvånad Hjalmar Johansson överraskades då med en gåva som han sent ska glömma. En liten grå traktor rullade, väl förpackad, in hemma på gården i Slommehagen i Gestad i följe med ett gäng företagare från området runt Mellerud.
Reportage som berörde
Det hela började när Gert Lund, Gert Fixare, för några månader sedan läste reportaget i Melleruds Nyheter om elvaårige Hjalmar och hans strävan med att så och skörda havre till julkärvar, för att så småningom kunna köpa sig en egen liten traktor.
– Ja, den artikeln gick rakt in i hjärtat på mig, det är inte många unga som har den drivkraften idag, säger Gert som efter att han funderat lite kontaktade några företagskollegor och så var bollen i rullning. Sju företagare gick ihop för att fixa traktorn till Hjalmar.
Man lyckades hitta en Grålle, en Ferguson årsmodell -52, som inköptes och därefter påbörjades själva i ordningsställandet.
– Motorn är nu renoverad och topplockspackningen bytt. Jag har planat toppen, fixat nya ventiler och glykol är påfyllt, berättar Erik Lindberg vid Lindbergs Maskin och Mekaniska AB, som stått för mekandet medan de sex andra ansvarat för de ekonomiska bitarna.
Föll för entreprenadviljan
Det blev såväl skratt som tårar när den täckta kärran där Grållen stod, öppnades. Det hade varit ett visst hemlighetsmakeri innan, men Hjalmar anade ingenting.
Han undrade vad som stod på, när Gert Lund presenterade sig och bad honom komma med och titta i kärran.
– Jag fattar inte detta, att jag nu har en Grålle, den ska jag ha hela livet, sa en glädjestrålande Hjalmar och kramade och tackade alla han kom åt, om och om igen.
Nu har han nästan allt han behöver för sin lilla verksamhet – plog, såmaskin, självbindare och så en traktor.
– Jag föll också direkt för den här grabbens entreprenadvilja, att ha den drivkraften i den åldern är enormt och ska gynnas, säger Dan Johannesson, Elinsta Nät AB, som också var med vid överlämnandet liksom Conny Torstensson, CTE AB och Tomas Oscarsson, Oscarssons Bil AB var.
Även Dals Bil AB och Guttviksbolagen AB har varit engagerade i det här projektet, men kunde inte medverka under lördagen.
Naturligtvis bjöds det på kalas med specialdesignad tårta efteråt och den här lördagsöverraskningen avslutades med att Hjalmar och hans familj visade hur det sista arbetet från vanliga havreneker till julkärvar, för försäljning, går till hemma på gården.
Ing-Marie Norrman
Hjalmar – en ung entreprenör
Det började med en plog, fortsatte med en såmaskin och nu har han också en egen självbindare. Och havrenekerna blir såväl allt fler som allt bättre. Hjalmar Johansson i Gestad satsar mot sitt mål.
Målet är att ha tjänat ihop till en A-traktor när den åldern väl är inne. För att nå målet säljer han julkärvar och arbetar sig framåt steg för steg. För fyra år sedan köpte han en plog, han lånade en harv av en granne (och betalade med två kärvar) och fick så för hand. Skörden detta första år skedde med lie.
– Det gick kanske inte så bra, det syntes inte vad som var upp och ner på kärvarna, säger elvaårige Hjalmar Johansson i Slommehagen, Gestad, som fick hjälp av kompisarna Elmer, Vincent och Elis att plocka och binda.
Men affärerna gick bra ändå och han fick ihop till dellikviden till en såmaskin (han hade sparat till resterande innan).
Andra året
Andra året gick det bättre med slåttern, en granne, David Nilsson, ställde upp med sin slåtterbalk och havrestråna hamnade mer åt samma håll allihop. Motersättningen denna gång var stenplockning. Nu var det torkningsproceduren som blev problemet i stället. Av 20 kärvar blev det endast en kvar på grund av att mössen kom åt de upphängda kärvarna. Till synes stärkt av motgångarna gick Hjalmar mot tredje årets sådd.
Tredje året
Utsädet det tredje året fick han av Morgan Pettersson. Han kunde nu också skörda med egen slåtterbalk som han förhandlat sig till och som fanns på en fastighet som fadern köpte. De pengar han sedan fick in gick till köpet av en självbindare.
– Som sjuåring köpte jag en plog, nu är jag elva och har en självbindare, säger Hjalmar och fortsätter att berätta varför han nu inte skördar hemmavid det här fjärde året;
Fjärde året
– Jo, det blev missväxt, jag sådde inte riktigt vid rätt tid, det är därför vi är här i Balltorp nu.
Vad som överenskommits för att få skörda så pass att han får ihop till sina kärvar framkommer dock inte riktigt, men det är med stor spänning som självbindaren, som köpts via en försäljningsannons från Värmland, ska prövas för första gången.
Självbindaren smörjs, justeras och så småningom är det dags för havrefältet. Och det hela går strålande, Hjalmar är lycklig – hela han lyser av glädje när han lyfter upp den första havreneken. Han är också mycket tacksam för all hjälp han fått på vägen av grannar, bekanta, kompisar och inte minst familjen. Nu är det bara torkning och själva försäljningen av julkärvarna kvar. Ska det månne räcka till inköpet av en traktor nu?
– En Grålle skulle inte vara fel, säger Hjalmar vinkande från kusksätet på självbindaren.
Ing-Marie Norrman
