Sommar i Sverige kan vara mycket. Men sommar med Sven-Ingvars i Kroppefjällsparken är ingen vanlig kväll. För bandet med Oscar Magnusson i spetsen var det inte heller någon vanlig kväll.
– Vi har gått runt lite och sett oss omkring. Vilken fantastisk plats det här. Den är magisk, sa han.
– Och tänk så många gånger vi bara har kört rakt fram i rondellen och missat den här platsen, sa han också och lovade att komma tillbaka.
För Sven-Ingvars på sommarturné handlar det om kontrasternas stopp i en resa genom vårt vackra land.
Ena kvällen är det Allsång på Skansen, den andra konsert på Kroppefjäll som i sin tur följs av turnéstopp på Liseberg. Torsdagens framträdande var den fjärde spelningen på turnén.
Utomhusarrangemang är väderberoende och det var många som höll tummarna för att åtminstone regnet skulle fly sin kos. Mest optimistisk var nog Dalslands Sparbanks vd, Magnus Olsson, som innanför entrén delade ut solglasögon.
Tyvärr kom de inte till användning. Lyckligtvis höll sig regnet borta även om solen uteblev. Den svenska flaggan med regnbågsflaggan bredvid stäckte ut i vinden mot en mer grå än blå himmel.
Drog igång publiken
Desto mer värmde musiken. Prick klockan 20.30 gick bandet på scenen och med Sommar och Sol som andra låt och med publiken på allsångshumör i refrängen. Sedan följde en rad klassiska låtar som Min gitarr, Kristina från Vilhelmina, Säg inte nej, säg kanske, Jag ringer på fredag, Börja om från början, Torparrock och När solen färgar juninatten med flera. I flera fall i härligt rockigare versioner än originalen.
Publiken var blandad, mest den äldre generationen förstås – men också en hel del yngre personer. Tänkvärt är att många av låtarna som spelades tillkom före den delen av publiken föddes.
Men en sådan här kväll spelar det ingen roll. De flesta kan hela eller delar av texterna. Frågan är om man inte kan börja tala om Sven-Ingvars Songbook i den bemärkelsen att här ryms en sångskatt som är generationslös. Alla har en relation till dessa sånger. Det finns en Sven-Ingvars-låt för nästan alla tillfällen i livet.
Förnyar musiken
Det är inte så konstigt med tanke på att sagan om Sven-Ingvars började redan 1956 med ett gäng grabbar från Slottsbron i Grums kommun. Nu är det Oscar Magnusson som inte bara för traditionen vidare efter sin pappa Sven-Erik Magnusson utan också förnyar den.
Han skriver egna låtar, ofta med fina, lite djupare texter som Röda tråden slut. En hyllning till sin pappa. Den låten och flera andra nya hördes under kvällen som med extranummer pågick till klockan 22.00.
Ett par av många fans tidningen träffade var Jan-Åke Uggla och hans fru Anette från Mellerud.
– Vi har sett dem i Karlstad två gånger, med Oscar båda gångerna. Det är jätteroligt att man fått hit dem och kul att Oscar följer upp pappa på ett bra sätt. Jag minns särskilt när Sven-Ingvars spelade på Kåken i Mellerud i slutet av 50-talet, då hade de precis slagit igenom. Lill-Babs uppträdde samtidigt med sin hit om Klas-Göran. Det var massor av folk, nästan kaos, minns Jan-Åke, vars favoritlåt är ”Så många mil, så många år”.
”Helt fantastiskt”
Två glada damer som älskar bandet är Lena Larsson och Marianne Häll.
– Helt fantastiskt att få se dem här! Det är ett väldigt fint arrangemang, jag är imponerad, sa Marianne.
– Oscar har tagit över sin pappas roll enormt bra, konstaterar Lena.
Mikael Olsson, mannen bakom arrangemanget och ägaren till Kroppefjällsanläggningen, står leende och tittar ut över folkmassan.
– Det känns väldigt bra, detta är värt allt arbete vi lagt ner, säger han.
Han har haft god hjälp av Stefan Dahl.
– Det känns underbart och det har varit jätteroliga dagar. Man jobbar ju med proffs, Sven-Ingvars och deras crew vet vad de gör, berömmer han.
Text: Tommy Löfgren och
Susanne Emanuelsson
Foto: Susanne Emanuelsson
